Ordet ”sanning” används flitigt, men uppenbarligen i olika betydelser i olika kontexter. Innebär det att vi inte riktigt vet vad sanning är? Ta t.ex. vittnesmål i rätten där blir folk uppmanade att berätta sanningen, då i meningen ”svara ärligt!” Här likställs sanning med ärlighet.
Men man kan vara ärlig och ändå säga något som är osant. Tänk er att chefen kommer in och frågar efter Åsa. Åsa har sagt att hon skulle på toa. Per säger därför, helt ärligt (sanningsenligt?), att hon gick på toa. Men Åsa gick egentligen ut för att röka. Per var helt ärlig, men sa något osant. Samma sak händer när vittnen tar fel och, helt ärligt (sanningsenligt?), pekar ut en oskyldig. Ärliga påståenden är inte nödvändigtvis sanna påståenden.
Ännu lustigare är att vi kan ljuga och ändå säga sanningen. Tänk er att Åsas man frågar efter henne. Åsa har sagt att hon gick ut för att röka, men också att hon har lovat maken att hon ska sluta röka. Därför ljuger Per att Åsa har gått på toa. Men Åsa bestämde sig på vägen ut för att sluta röka på riktigt och gick på toaletten istället. Per ljög och sa något som var sant. Lögner är inte alltid osanna.
En annan idé om sanning är att den handlar om hur saker och ting är i verkligheten. Om blåbären är mogna ute i skogen, så är det sant att de är mogna. I det här fallet verkar vi likställa sanning med fakta, inte ärlighet. Men skulle vi säga att blåbärens existens konstituerar också en sanning alldeles oavsett våra tankar om blåbären? Är blåbären mogna och sanna?
Oftast tillskriver vi sanning till tankar eller påståenden, inte till den sak som vi tänker på eller påstår någonting om. Solen är en stjärna, den existerar men den i sig själv är inte en sanning. Påståendet ”solen är en stjärna” är däremot en sanning eftersom det beskriver verkligheten på ett korrekt sätt. Precis som uttalandet om Åsas toalettbesök var sant/falskt beroende på om det beskrev vad Åsa faktiskt gjorde, inte vad Per trodde att hon gjorde.
Sanningar, enligt denna uppfattning (det finns många uppfattningar om sanning som inte diskuteras här), är alltså tankar eller påståenden, som beskriver någonting på ett sätt som överensstämmer med hur detta något är. Betyder det att innan det fanns tänkande/talande varelser då fanns det inga sanningar, i meningen tankar/påståenden som överensstämmer med verkligheten. Det här strider mot mångas övertygelse. Det förefaller ju rimligt att tänka sig att redan innan det fanns tänkande varelser så fanns det en massa sanningar, t.ex. att solen var en stjärna. Att förneka att det skulle ha varit sant att solen är en stjärna innan det fanns människor som tänkte på solen, låter som ett förnekande av att solen överhuvudtaget fanns förrän det fanns människor som tänkte/talade om den. Av denna anledning (och andra) har många filosofer antagit att begreppsinnehållet i våra tankar måste finnas även när det inte finns någon att tänka dem, och att det därför alltid finns något som överensstämmer med verkligheten; att det alltid finns sanningar om precis allting, vare sig vi tänker dem eller inte.
Skulle sanning kunna handla om hur saker och ting är i verkligheten, oberoende av våra tankar om dem, och ändå bara finnas när det finns tankar? Och, kan det finnas en verklighet när det inte finns en sanning? Jag tror det. Sanningar handlar om verkligheten, men är inte identiska med verkligheten. När det finns en verklighet, men inga tankar i verkligheten, så finns det en verklighet men inga sanningar om verkligheten. Det är inget konstigt alls. Verkligheten finns vare sig vi tänker på den eller inte. Att det inte finns sanning när det inte finns tankar innebär bara att när det inte finns tankar så finns inget i tillägg till världen som överensstämmer med hur den är. Att tankar är sanna/falska oberoende av vad vi tänker och tror, betyder bara att vi inte kan med tankekraften bestämma att något är sant eller falskt, och det är därför det är svårt att säga sanningen.

På denna sida är det tänkt att komma så småningom sådana reflektioner kring världen och allt som finns i den (kanske också det som inte finns) som råkar intressera mig just in den stund jag skriver. De kommer i den takt som tid och vilja tillåter. Troliga ämnen är tidens natur, vad det innebär att existera och vara verklig (är allt verkligt också existerande?), och moralens fundament. Också sådant som rör grunden för kunskap (vetenskap?) om världen, och om våra medvetandetillstånd.

‘Metafysikern’ är alias för Rögnvaldur ”Valdi” Ingthorsson, filosofie doktor i teoretisk filsofi och för närvarande vikarierande lektor på institutionen för kostvetenskap, Umeå Universitet.